Allmänt

Klappar man en sphynx, är nog solvarm persika det närmaste man kan komma när det gäller känslan. Dom känns alltid varma, men de har samma temperatur som andra katter, de har bara ingen isolerande päls. Katter har dock en högre temperatur än vi människor, ca 38-39 grader. Spynxarna är sällan helt nakna, utan har ett fint ”fjun” över hela kroppen, som man ser i motljus. Dunets längd och täthet kan variera med årstid och hormonsvängningar.

Allergi

Sphynxen, som ju saknar päls binder genom det inte hudavlagringar, som andra katter. Det gör att de flesta människor, som normalt är kattallergiker klarar av sphynxkatterna. Speciellt om de badas regelbundet. Vissa människor är dock allergiska mot kattens saliv, som innehåller proteiner. Ytterligare andra tål inte katternas urin och avföring. Så det är individuellt. Sphynxen är dock den ras, som ger minst allergier.

Historia

Sphynx räknas som en ”ny” ras, även om det alltid funnits nakna katter genom historien. Redan de gamla Aztekerna hade pälslösa katter. Sphynx tros ofta felaktigt härstamma från Egypten. Bortsätt från namnet och dess likhet med ”sfinxen” bär nog den dyrkade kattguden Bast en del av skulden. Bast har haft många namn genom århundradena och även roller och former har växlat. Den form vi bäst känner igen är väl kattformen, som ju verkligen liknar vara sphynxar idag.

Nakenheten hos våra sphynxar idag är egentligen inte framavlad, utan är en naturlig genmutation, som uppfödarna sedan har tagit till vara på. Man har sedan vidarekorsat för att få fram den stam av nakna katter, ur vilken rasen skapats.

Det som ligger till grund för dagens sphynx, är bland annat tre hårlösa ungar som hittades på en gata i Toronto, Ontario 1978. Det var en långhårig bondkatt som fått dessa ungar. De två honorna Paloma och Punkie exporterades till Dr. Hugo Hernandez i Nederländerna, som fortsatte avla på dessa. En av ungarna köptes av ett par i USA, som sägs ha betalt 40 000 dollar för den. Den lilla honan, E.T. skall därefter ha korsats med en Devon Rex. Under 70-talet började det första avelsprogrammet i Europa. Man kan nog säga att dagens sphynxar härstammar från tre skilda mutationer uppkomna 1966, 1975 och 1978. Även senare har mutationer inträffat som haft betydelse för rasen.1994 importerades den första sphynxen till Sverige av Susie Anger – Söderberg. Sphynx blev godkänd som ras av FIFe (Fédération Internationale Féline) i januari 2002.

Personlighet

Sphynxen är nog den mest älskvärda katt man kan tänka sig. Dom är otroligt sociala och keliga. Alltid nyfikna och hälsar glatt på främmande personer. Dom har ett gott självförtroende och är väldigt intelligenta. Många säger att sphynxar inte uppför sig som en katt, utan mer som en hund, med inslag av apa. Dom är väldigt sällskapliga och vill alltid vara med i centrum. Helst sitter dom på någons axel, ligger som en boa runt halsen eller bara ligger och spinner i någons knä. Deras kärlek till sin familj är obegränsad och de börjar ofta spinna bara man tittar på dom. Detta gör att dom inte tycker om att vara för mycket ensamma. Helst vill dom nog ha en kattkompis att leka med.

Skötsel

Mat

Sphynxar måste äta mer än andra katter. Detta beror på att det går åt en del energi att hålla temperaturen, då dom inte har skyddande päls. Det bästa är om dom har fri tillgång på t.ex. bra torrfoder. Det finns många olika sätt att föda katter och då speciellt sphynxar. En del ger bara ”rått foder, då till största delen kött. BARF (Biologiskt Anpassad Rå Föda) Detta kan vara t.ex. kycklingvingar och klubbor med benen kvar. De flesta sphynxarna verkar dock må bra av torrfoder av bra kvalitet, men även ”blött” foder efter behov. Naturligtvis måste dom alltid ha tillgång på friskt vatten.

Bad

Skötseln är egentligen inte mer krävande än skötseln av andra raser. Man sliper ju t.ex. borsta och kamma. Alla katter producerar pälsolja. Denna olja sugs upp och absorberas av pälsen, som blir blank, vattentät och mjuk. Nu är det ju så att sphynxar inte har päls, men oljan produceras i alla fall. Detta gör att man måste bada dom regelbundet, för att de inte ska kännas kladdiga och bli smutsiga. På Alabaster badar vi dom ca en gång i veckan. Det är dock väldigt individuellt hur mycket olja katterna producerar och hur smutsiga dom ser ut beroende på färg. Ljusa katter behöver generellt badas oftare än mörka. Många säger att de inte behöver badas så ofta och att det blir bättre balans i huden efter ett tag. Katterna tycker dock om dessa bad och det är inget större besvär, då dom är vana vid det sedan dom var små. Viktigt är att ha ett milt schampo. T.ex. fungerar babyschampo alldeles utmärkt. En del använder några droppar Yes, men det är då lätt att huden torkar ut och då kan babyolja vara bra. Viktigt är att torka torrt efter badet.

Klovård

Oparfymerade våtservetter är ett måste. Dels kan man torka av katten mellan baden, speciellt om man inte badar så ofta och dels för klovård. Nagelbäddarna och klofalsarna behöver rengöras speciellt. Det samlas pälsolja och smuts där. Sedan ska dom yttersta topparna klippas på klorna.

Öronen

Sist men inte minst måste man rengöra öronen. Även där samlas pälsolja, ju naknare katt desto oftare måste man se över det. Fuktiga tops brukar vara det bästa sättet. Det finns även ”öronrens” av olika märken. Gör man dessa saker regelbundet går de fort och lätt. Belöningen är ju en väldoftande ren liten kisse, som genast vill gosa vidare.

Sommar och sol

Sphynxar har känslig hud, precis som alla, som inte har skyddande päls. Detta gör att dom t.ex. kan bränna sig av solen. Nu är ju sphynxarna en innekatt till största delen, men den älskar att ligga en stund i solen. Man kan ju t.ex. gå ut en tur med koppel eller ha en rastgård. Man måste då alltid ha solskyddsmedel på. De ska vara parfymfria och barnprodukter med hög solskyddsfaktor brukar vara bra. Annars finns det produkter speciellt för djur. Speciellt ljusa katter är mycket känsliga för solen, och kan få svåra brännskador på huden.

Rasbeskrivning

Sphynxen är enligt standard en mellanstor ras. Det kan dock skilja mycket mellan olika individer och mellan könen. Kroppen ska vara muskulös, men magen ska vara mjuk. Alla färger är tillåtna, även maskade. Huden är len och har rynkor. Det har de flesta katterna, men det blir ju extra tydligt, då ingen päls döljer det. Huvudet ska vara kilformat med ett litet stop. Ögonens färg skall passa kroppsfärgen och vara citronformade och stora. De ska ha en fast haka med ordentliga morrhårskuddar. Morrhår, om det finns sådana, ska vara spröda, eller avbrutna. Benen ska vara mediumlånga och tassarna slanka med långa markerade tår. Trampdynorna är ofta tjockare än på andra katter. Svansen ska vara lång, slank och pisklik. Lejonsvans är tillåtet, dvs. ha en tofs längst ut. Kort fin päls är för övrigt tillåten på fötter, på nosryggen och käkbenen, på baksidan av öronen och på testiklarna. Håret skall dock inte vara vågigt.

Sjukdomar

Sphynxen är i allmänhet en sund ras, med få rasrelaterade problem och sjukdomar. Liksom andra raser har dock sphynx HCM, Hypertrofisk Cardiomyopati, vilket är en ärftlig hjärtvsjukdom. Det finns även två smittsamma kattsjukdomar som man måste kontrollera regelbundet, FIV, Filine Immunodeficiency Virus och FeLV, Felint Immunosuppesivt Virus, eller ”katt-HIV”. De två sista är obotliga och dödliga, men ovanliga bland svenska raskatter.

HCM (Hypertrofisk Cardiomyopati)

HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen bland raskatter och även huskatter. Det finns inga genetiskt HCMfria linjer. Den förkommer hos nästan alla tamdjur och även människor. Översatt betyder det att hjärtmuskulaturen, framförallt vänster hjärtkammarvägg har förtjockats successivt. Det gör att hålrummet blir mindre. Förtjockningen av muskulaturen minskar hjärtats förmåga att blodfyllas och även att pumpa ut blodet i kroppen genom att muskulaturen är mindre elastisk Hjärtat kompenserar detta genom att arbeta hårdare och slå fortare. Det innebär hjärtsvikt och kan leda till att katten bl.a. få lungödem och blodproppar. Det finns tyvärr inget botemedel, men man kan dock lindra kattens besvär genom blodtryckssänkande läkemedel och att förebygga blodproppar. Katten kan då leva ett normalt och bra liv i många år, men ska naturligtvis inte avlas på. Studier pekar på att sjukdomen ärvs autosomalt dominant, dvs. en av föräldrarna måste ha HCM för att avkomman ska få det. För att undersöka om katterna lider av HCM gör man en ultraljudsundersökning av veterinär, som även är kardiolog, dvs. hjärtspecialist. På Alabasters katteri scannar vi våra avelsdjur minst en gång per år, men alltid innan parning. Detta då det är mycket viktigt att förhindra spridning och att rasen håller sig frisk. Man kan dock inte trots det ge några garantier. Men det är viktigt att göra vad man kan.